Planen var 10x1000m med 45sek vila men... Efter att jag och Andreas och 30 st till från min fd klubb hade joggat ut till Djurgårdsbrunnskanalen och konstaterat att det var helt olöpbart så visste vi inte riktigt vad vi skulle ta oss till. De övriga 30 valde ett betongvarv vid Garnisonen men jag och Andreas tyckte att lite snöpulsning på Gärdet skulle kunna vara upplyftande för sinnet så intet ont anade satte vi av. Och syran kom snabbt. Skaren brast för varje steg man tog, det gick obeskrivligt långsamt (okej då, 7min/km) och pulsen steg härligt mycket. För att inte behöva avbryta passet och karriären i förtid var vi tvungna att ge oss ut på fast mark med ojämna mellanrum men hälften av passet genomfördes i skaremisären. Vi sprang även på en underbart ojämn häststig där underlagets ojämnhet medförde sidledsförflyttning i ca 2m på varannat steg. Utvecklande. Lite deprimerande är dock att trots att man kört 6x5min med hög ansträngning samt kört uppjogg och nedvarvning på drygt 12km så blir inte passet längre än 18km. Det är ju faktiskt inte riktigt rättvist. Tur att man sprang 7,5k innan frukost, annars hade det blivit straffträning.

Uppstartskaraktär på veckan som gått då den bara innehöll två pass som kan betecknas som kvalitet; torsdagens lökiga snabbdistans och lördagens misärtävling som inte blev så hårt som det var tänkt. 11 mil skrapade jag iaf ihop vilket gör att det iaf blir godkänt. Nästa vecka ska jag återgå till strukturerna igen, det innebär kvalleballe tisdag, torsdag och lördag + en långpanna med fartökning på söndagen. Totalmängden bör landa runt 11-13 mil beroende på hur väglaget ser ut. Planen är två veckor bra och hård träning följt av en lite mesigare vecka som avslutas med Premiärmilen och följs av en dryg veckas träningsläger på Guteön. Därefter en finslipande period som ska leda till någon sorts form på Terräng-SM.

Dagens låtsastävling gick inte helt klockrent. Kändes någorlunda okej i början när jag hängde på Andreas och Patrik från min fd klubb men efter typ 7km drabbades jag av detta. Nästan lite pinsamt och jag vet inte vad jag ska skylla på så jag struntar i att leta eventuella orsaker och skyller på finanskrisen. Det verkar rimligt. Blev alltså inget vidare tempo därefter och till slut halkade jag in på strax över 53min vilket var tre min efter mina tidigare följeslagare. Jag ska iof inte svära på att jag hade kunnat hänga med gossarna hela vägen men kanske. Vi får se på Premiärmilen hur skåpet står. Imorron blir det straffträning.

Det är visst sån därna tävling imorgon, fast ingen riktig tävling. Bara Bore Cup i 15 km snö. Visst är det härligt med alla årstiderna. Nej fy fan, jag skulle hellre haft regn och grått jävla oktoberväder hela vintern. Då hade jag varit en lycklig man. Ska förresten bli intressant att se brytstatistiken på Sthlm Marathon i år, antar att en hel del förslappade kommaigång-löpare inte sprungit mer än 2 km i veckan under den gångna vintern och således kommer få lite ajaj i benen en bit innan Västerbron. Men det drabbar också alla oss aspirerande elitlöparwannabees som är för kassa för att få åka på regelbundna betalda träningsläger under rådande vinter. Det unkna extremvintervädret bidrar alltså till att öka klyftorna i löparsverige. Och det suger ju faktiskt lite grann.

Imorse skrapade jag ihop lite klirr i kassan och bidrog samtidigt till svensk idrottsforskning. Maxtest således. På cykel. Man kan säga att kapaciteten har sänkts något när det gäller att dra runt pedalerna på tunga belastningar så jag landade en halvliter lägre i syreupptag än vad jag hade tidigare. Jag skyller det helt på sänkt lokal kapacitet, inte central. Lasse Legweak.

Iom att lappkräket vägrar släppa taget om ön och hufvudstaden så inhandlades idag ett så kallat gymkort på Friskis och Tjockis för att kunna utnyttja deras löpband. En märklig känsla att tåga in där då man är van vid Bosöns gym. Skillnaden mellan klientelet är ganska uppenbar, på Bosön tränar man för att prestera och på F&T tränar man för att se bra ut (eller åtminstone mindre dålig). Men det rör sig bara om en månad, sen åker jag till gotland för det årliga training campet och när jag kommer hem ska den vita skiten vara väck. Annars styr jag upp en skallgångskedja beväpnade med hårtorkar.

Rejs var det ja. Det gick inte bara bra MEN jag som jag klargjorde innan har jag mandat att skylla ifrån mig på segdragen livshotande sjukdom så jag hänger inte läpp och karvar inte handled i onödan. Nej nej, blicken framåt och allt det där. Men det var ett något ångestfyllt lopp där jag idkade diger mängd självömkan i exakt nio minuter. Alltså helt solo, helt sist, och helt utan klocka. Detta för att arrangörernas stora klocka valde att strejka vilket medförde att jag sprang helt i blindo utan att ha enaning om hur fort (långsamt) det gick. Halvorna på 4:24 och 4:36 innebar en fin positiv split. Kvällen blev iaf bra, härligt svennig ångestrock serverades på Annexet. 

Om jag vore en vanlig tönt och inte en träningstönt hade jag skrivit en rubrik som syftat på någon låttitel av Linköpingsrockaren typ "Det är visst nån som är tilbaka" eller något annat patetiskt. Fy fan. Imorron är det inomhus-sm på 3000m för min del och uppladningen har varit gudomligt bra. Nio (9) sjukdagar och träningen återupptogs i onsdags. Men det är också lite skönt, går det åt vittula vet jag att jag kan skylla ifrån mig utan att skämmas. Ett dåligt resultat är dock mitt minsta bekymmer då jag i ett väldigt svagt ögonblick lovat Alf att springa i de fulaste shortsen som någonsin tillverkats. Bildbevis kommer imorgon om jag kommer därifrån utan att ha blivit lynchad av ALJ för någon sorts game misconduct. Fridens.

Spenat häcklar mig och säger att uppstartsperiod efter säsongsvilan är för tjejer men för att motverka de klassiska patriarkaliska strukturerna så väljer jag att smyga igång träningen. Den hä veckan hittills:

Mån: 8km lugn distans i 5-fart + lite mesig komigångstyrka för delar avd en övre kroppen och hamstrings.

Tis: Satt inlåst i en datasal hela dan med svår prestationsångest så jag sket i att träna sent på kvällen. Lite svagt.

Ons: Stadionstafetten med 1500m på ca 4:25. Ganska oinspirerat. + 6km jogg å några stegringar. Givetvis.

Tor: 2h knatning med 15kg ryggsäck inkl 5 ggr upp & ner för skidbacken på ööön tills m Prinsen. Mkt jobbigt. Faktiskt. Därefter den ökända "Cirkel 2" + fotstyrka tillsammans med tidigare nämnda Prins + Alf å Bambi.

Det är alltså början på uppstarten. Imorron och till helgen blir det distanslöpning. Inte så mkt än men det kommer.

Förra helgen var jag kraftigt berusad. Den här helgen var jag lagom berusad och idag har jag ärat kanelbullens dag med att (med god marginal) förtära tvåsiffrigt antal av ovan nämnda bakverk. Imorgon börjar grundträningen.

Närå, jag är inte bitter. Säsongen började ju som den slutade. I dur alltså. Säsongspremiären skedde på Vinthundsvintern i januari med 3000m på 8:49.XX vilket var någon tiondel från pers men ändå bra. Och så avslutades den i lördags med Lidingöloppet som gick på 1:56:12 vilket också var bra, speciellt med tanke på hur det kändes några veckor innan. Men en jävligt skum känsla som kom smygandes efter 20km löpta och som eskalerade efter aborrbacken. Det upplevdes som en konstig form av andnöd, ungeför som att andas genom ett sugrör men pulsen var ändå inte skyhög. Det gick liksom inte att flåsa mer. Lite irriterande och vid golfbanan med 2km kvar gjorde det så ont i bröstet när jag andades (vilket man bör göra när man springer) att jag höll på att börja grina. På riktigt.

Men jag sprang ju ett 10000m-rejs en vecka innan LL också på 32:23 vilket också var helt ok mtp hur extremt oöverkomligt det kändes att förflytta sig i farter överstigandes 10 km/h den dagen. Andreas harade första 5000m på 16:12 och sedan sprang jag andra halvan på 16:11. Det ser ju jämnt och fint ut men om jag avslöjar att sista 2000m gick på 6:10 så blir bilden en annan. Ni kan ju dra era egna slutsatser om det.

Nu ska löpvilas den här veckan och sedan ska "Projekt Bli Bra" dras igång. Det ska nog baseras på bla Kung Arturs teorier tror jag. Och så Mr Olá då. Och strukturerat ska det bli. Och garanterat mer mängd. Och ingen inomhussäsong. Och inget plugg nästa år heller med gymnastik, skidor och dans. Nä nä, riktig satsning. Just fucking train. Inga konstigheter.

Här skulle det egentligen ha skrivits en storslagen text om hur jag stabilt genomförde ett 5000m-lopp enligt plan med första 1000m på 3:05 vilket skulle upplevts som kontrollerad ansträngning. Därefter skulle jag legat kvar på samma varvtider tills det var 1500m kvar då jag skulle ha tryckt på lite extra och grisat ner varvtiderna lite och sedan kommit i mål på typ 15:15. Fan heller. Det gick käpprätt åt h-vete och jag kom in på pinsamma 15:58. Iom att jag för bara två veckor sedan sprang 10 000m med splittarna 16:20/16:05 så borde det gått något fortare men icke. Har inget kräm i benen och jag är jävligt sugen på att skita i allt just nu iom att jag inte får ut ett jävla skit av löpningen resultatmässigt. Tänker iaf inte springa ett enda intervallpass till den här säsongen utan bara distans och fartlek i max tröskelansträngning. Om ens det.

Idag var det exakt 26 år sedan min ömma moder krystade fram en liten flåsman och idag är jag alltså inte längre ungdom enligt SJ. Tur att det iaf ännu är några år kvar tills man är ansedd som veteran av Friidrottsförbundet.

Igår tränade jag ingenting utan var riktigt trött i kroppen efter söndagens pass på ön som startades med vätskebrist och slutade med ännu mer vätskebrist och ett fint skavsår. Men idag var det bättre så jag firade födelsedagen med 40' lugn distans på ööön. Anledningen till att det inte blev mer träning stavas Fredrikshofspelens 5000m som går av stapeln imorron på hufvudstadens anrika olympiastadion. Och inte på vilket klockslag som helst utan kl 21:00. Det är väl en rejäl starttid va? Och faktiskt faktiskt så är det första gången för mig med 5000m bana vilekt alltså automatiskt kommer rendera i pers. Är osäker på vad jag kan få ut imorron men en tid under 15:20 borde vara rimligt. Alf och Bambi har lovat att skrika varvtider och uppmuntrande ord på vägen vilket alltid uppskattas. Om det inte går åt helvete vill säga. Då ska åskådaren bara hålla käften.  

Om jag ska ta mig igenom Lidingöloppet med hedern i behåll i år så lär jag börja tvinga ut den trötta och tragiska kroppen på lite längre pass. Således blev det tidig uppgång och en liten cykeltur ner mot Lidingövallen för att springa testloppet som arrangeras av Lidingöloppet. Alltså de sista 22km av banan.

Jag hängde på gruppen som höll 4:15-tempo och vi landade första 12km fram till Grönsta på 4:10 i snitt vilket kändes helt okej. Väl där lämnade jag och en annan kille de andra och började ploga i 3:50-fart istället. Det gick bra i typ 5km innan jag började känna mig tvärkass. Gårdagen satt nog i mer än vad jag trodde och skallen började kännas riktigt tung så jag drog ner farten och joggade in sista biten. Landade sista milen på 42:30 så jag fick iaf ihop över 1h30min vilket är mer än på länge. Inte konstigt att man har risig fettförbränning.

Nu efter passet har jag kännt mig grisseg och haft huvudvärk. Led förmodligen av ett visst vätskeunderskott redan vid start och det var kanske inte jättebra. Men jag fick ihop mina mil iallafall. Nu blir det softish fram till onsdag då jag ska springa 5000m på sub 15:20.

Ingen skräll utan en tyvärr en väntad seger för Enhörna i dagens Bellmanstafett. Patrik minimerade förlusterna till Sjökan och sedan hämtade Andreas in det försprånget på andrasträckan där Marek utgjorde motståndet. Detta ledde alltså till att jag och Lasse Johansson (som har gjort 1:04:54 på HM) gick ut samtidigt. Hade en plan på att försöka hänglöpa honom men det sket sig då han tryckte plattan i mattan och och jag släppte efter typ 400m. Möjligtvis hade jag kunnat bita i 3km men förmodligen hade jag då tvingats åka ambulans sista 2km. Skit samma. Tappade iaf 1 minut på Lasse och kom in på föga smickrande 16:15. I mål skjilde det sedan 1 minut mellan våra lag så inte mkt att göra.

Man kan ju tycka att jag borde kunna springa den här skiten lite fortare när jag avslutade Långlöparnas kväll (10 000m bana) på 16:05 för bara nån vecka sen men Bellman är speciellt. Det är fullt med folk som ska passeras hela tiden och man får ingen rytm i löpningen eftersom det då och då dyker upp nån nisse som ska byta spår precis när man ska springa om. Om jag ska gnälla ännu lite till så är det så att ledaren får en förcyklist som röjer banan på folk och därmed kan springa fritt. Det hade alltså inte jag. Men jag var inte bra idag. så var det sagt. Bra priser hade de däremot. Förra året fick jag en mugg för andraplatsen, i år blev det 750 kr i presentkort på den där andra kedjan som säljer löprelaterad utrustning. Inte Runner's Store alltså utan den andra. Den sämre.

Jäss, morrongrogg på 29' följt av kvällsdistans på 49'. Iom att jag inte sprang någonting tis, ons, tor så behövdes nog dagens pass för att väcka liv i den gamla, trötta och tragiska kroppen. För det kommer behövas imorron. Det är nämligen dags för den årliga Bellmanstafetten ute på Norra Djurgården och det blir min sjunde start sedan 2002. Missade 2007 års upplaga då jag istälet cyklade avslutningstävlingen i Svenska Cupen. Har för mig att kedjan gick av efter 100 km och så var den dagen förstörd. Ah dessa minnen..

Men, imorron springer vi i FK Studenternas förstalag för seger. Det kan tamefan gå om alla presterar på topp och Enhörnagossarna bara får ut 99%. Vi får se.