Tror jag hade en rätt go energibrist imorse när jag grenslade fulcykeln för transport mot ännu rikare områden än Lidingö. Det enda jag åt efter gårdagens pass var rågflingegröt, lite mjölk, två ägg och en knäckemacka. Och den kulinariska lyxmåltiden intogs vid halvtiosnåret och då var det i runda slängar 6,5h sen jag senast åt något vid barnens mellanmål. Det ni. Så cyklingen blev seg och nästan lite komig mot slutet men det botades senare. Var icke oroliga.

Efter att det avslutande vattenkriget var slut styrdes kosan mot Zinken för uthämtning av nummerlapp till morgondagens Midnattslopp. Av någon anledning hade jag fått för mig att man var tvungen att hämta ut nummerlappen senast idag men det visade sig vara så att man ENDAST kunde hämta skiten imorron. Najs. Precis när jag lämnat zinken började ösregnet och en minut senare kom haglet. Hey baberiba.

Är fan rätt seg i kroppen nu trots att jag inte har tränat så mkt den här veckan. Däremot så har jag varit igång fysiskt hela jävla dagarna så vetefan hur fräsch och sprättig man är i benen imorron. Tänkte ta en kort morronjogg och sedan hårdslöa hela dan fram till loppet. Får se hur den planen faller ut.

Att komma hem dyngsur efter att ha cyklat 15km i spöregn från jobbet är lagom kul. Har man dessutom ett distanspass löpnin + lite styrka framför sig är det lagom svårt att ta sig ut när regnet fortsätter strila ner, åskan mullrar och temperaturen har krupit ner till 13 grader. För att öht ta sig ut då krävs det sällskap och det sällskapet ringdes in i form av Bernt och vi fick in 16km terräng runt ön på 1h13min + lite go styrka för eftersatta områden. Jevlit najs med sauna efteråt. Men det kan väl inte ha varit hösten som gjorde entré idag? Isf vet jag inte vad jag gör.

Cykla till jobbet, leka leka leka, gå gå gå, bada bada bada, trampa hem. Därefter lite tid på sofflocket innan dagens viktiga händelse skulle inträffa; träningspasset. Så 10' uppjogg med några stegringar följt av 5km på 18' vilket var väldigt oansträngande. Därefter jogg i 10' som följdes av 4x400m som löptes med handbromsen i. Alltså inte avsiktligt utan för att benen inte besitter någon som helst fart för tillfället. Landade allihop på 66'' och det var jävligt jobbigt. Vilan började på 1min men utökades allteftersom med 30 sek eftersom syran blev alltför påtaglig. Bajskorv också. Var är farten? Jag håller tummarna för att jag just nu besitter mer gnetig uthållighet än fart och således kan springa hyfsat bra på tex 10km. Midnattsloppet på lördag ger svar.

Sommarlovet och det så kallade proffslivet tog slut idag iom att arbetsveckan tog vid, om så bara för en vecka. Plügget börjar först den 24/8. Men idag alltså första dagen på idrottslägret där jag är lekfarbror och ytterst ansvarig för den fysiska fostringen av några lyckligt lottade barn med rika föräldrar.

40min cykel dit imorse prefrukost, gå och stå upp hela dan inkl några brottningsrundor och spökbollsmatcher. Därefter cykel hem igen, hårdslöa en och en halv timme, sticka ut på ett 48min långt distanspass som även innehöll 27min fartlek insprängt med bla några kuperade LL-km på 3:35. Never waste hyfsat pigga ben. Därefter målarfärgstorktråkig styrka med rehab och prehab i 45min innan det fick vara nog.

Och förresten, den enda anledningen till att det öht gick att springa något som innehöll fart dagen efter rejs är stödtantstrumporna. Tidigare har mina vader varit lika mjuka som stål dagen efter ett banlopp. Jag kan nu föreställa mig hur det känns att ta dopningsklassade preparat som ska påskynda återhämtningen. Strumporna dopningsklassas förmodligen till nästa år.

Landade kvällens 3000m-lopp på 8:58.90 vilket jag, trots att det är typ 10sek från pers, är riktigt nöjd med. Kändes grissegt på uppvärmningen och stegringsloppen men lyckades stålsätta mig under loppet, ta mitt eget tempo, åsidosätta mitt eget välbefinnande, intala mig själv att det här inte är nån jävla innebandy och tack vare det få ut allt som gick att få ut idag. Var äckligt trött efter målgång och ramlade som vanligt ihop och låg flämtandes i ca 2min innan jag förmådde ställa mig upp. Fatta om Bekele skulle vara så trött efter målgång. Sub12 lätt på 5000m.

Om man jämför med vad jag gjorde på 3000m vid samma tidpunkt förra året så är det här ett steg i rätt riktning. Dessutom utan någon snabbhetsträning i kroppen. Nu ska det tränas litegrann så att det om en månad går att hålla dagens tempo fast i fem varv till.

Efter en period med helt ok träning tack vare de nyinhandlade stödstrumporna (Så. Jävla. Bra.) har stunden nu kommit till tartanpremiär utomhus. Imorgon vankas det alltså 3000m på Huddingespelen och jag har inte en aning om vad som kommer presteras men hoppas på att det inte ska sluta lika runkdåligt som förra årets tartancomeback som gav 9:30 och lägga-av-tankar. Imorgon är jag nöjd med sub9 men världen går inte under helt om det misslyckas. Tror jag. Har inte gjort några riktigt snabba banpass än så snabbheten sitter nog inte riktigt där den ska men det kommer nog. Kanske.

Btw, inget springa-cykla-springa i Knivsta. Picknicklopp ist.

Tävlingar som den närmaste tiden kommer besudlas av Laser:

9/8 3000m Huddingespelen

15/8 10km Midnattsloppet

22/8 15km Vasastafetten

25/8 10000m Långlöparnas kväll

29/8 800m Täby Open

5/9 5km Bellmanstafetten

10/9 5000m Fredrikshofsspelen

20/9 10000m ALJ-Open

26/9 30km Hemmaplansloppet

Fan också kan man säga. Dagen blev inte alls som tänkt utan helt annorluna. Och inte bra heller. Bambi hittade inte sina nycklar och blev försenad så vi samkörde inte. Men innan dess hade jag upplevt obra känslor i min vänstra vad. Känslor som indikerade bristning om jag tänkte jävlas med dem aka springa snabbt. Således ändrades planen från dubbla löppass till ett alternativträningspass och ett distanspass löpning. Efter många om och men lyckades jag beordra kroppen att cykla iväg till GIH och väl där kördes några rundor cirkelträning som bla innehöll sandsäcksdunkning, chins och roddmaskin. Mkt svettigt.

På kvällen gav jag mig så ut för distansen men vadhelvetet var sjukligt skör och så det blev inte mer än 33min jogg i pinsamt långsam fart. Funderade lite på varför i helvete man håller på med det här. En jävla massa lidande för några få korta stunder av ära och stolthet per år. Fast det är ju skönt när passen är avklarade. Och det är skönt att vara i form och likaså att jobba mot ett mål och allt det där. Men ändå. Jag blir så sjukt bitter när nånting går emot mig. Svagt psyke eller nåt. Imorron går jag mot mina principer och köper stödstrumpor som det både ska tränas och mysas i. Jag tror mig ha sagt att den dagen jag tränar i stödstrumpor är det fritt fram att skjuta. Med vapen.

Nej nej. Keine träning igår, bara lätt återhämtningscykling 1h och så styrka för den övre halvan av kroppen på kvällen. Jag körde löpspecifika övningar såsom bänkpress, latsdrag, militärpress och dips. Åsså lite mage/rygg också bara för att inte skämma ut mig.

Idag blev det däremot morrongrogg på dryga 5km på 23min följt av ett pass i terrängen senare under dagen med Bambi som innehöll 6x4' på subtröskelintensitet med 60'' joggvila. Efter detta roliga sprang jag två varv i elljusspåret på Bosön på 3:10 och 3:06 med 30'' ståvila. Och imorron ska jag tydligen springa två pass igen. En morrondistans på 12km följt av ett pass med 10x2' i terrängen på någon sorts subtröskleintensitet. Jag är Bambis sällskap i jakten på dubbla SM-medaljer och har imorgon studiebesök på en träningsdag i hennes liv. Detta tyckte nämligen Coach Alf var en utmärkt idé. Och Bambis musch Lunkan tyckte att jag var en bra idé som sällskap. Lukrativt för båda parter som Percy sa.

Den stora deffsnackisen i cykelvärlden just nu är den sympatiske britten Bradley Wiggins viktras till årets Tour de France. Wiggins är en tidigare banspecialist med ett gäng VM och OS-guld i bagaget som nu för första året satsar fullt ut på landsvägen. Och det verkar ju gå hyfsat. I nuläget ligger han trea totalt på le Tour och det är inte tack vare någon bjudutbrytning utan tack vare stabil tempo- och bergskörning. Tidigare om åren när han kört touren har han hamnat låååångt ner i resultatlistan men till årets rejs så har han skippat efterrätten i några månader och således tappat ca 7 kg. 7 kg tänker svenne banan då, "det är ju inte så jävla kärvt att tappa". Jo, om man redan är ett spinko utan fett på kroppen så är det fan värt ett nyinstiftat Nobelpris. Se själva hur groteskt fet han var tidigare. Tur att han tog tag i saken.

Jag och de två triatleterna Bajs-Björn och Erik stack ut på ett fint långpass på ööön idag vid 12-tiden och fick ihop 2h05min. Jag körde en fartökning på Stockbys burleskt kuperade 5km-spår i 3:55-fart efter 1h12min löpta. Planen var att Björnen och Erik skulle köra den i lugnt tempo och när jag var klar skulle jag vända och möta dem men uppgiften att följa de gula skyltarna blev dem övermäktig vilket ledde till en vilse-i-pannkakan-upplevelse. Och en längre tur för mig då jag var tvungen att vända efter att ha insett att jag inte kommer möta dem. Och då var jag fan trött. Triatlonerna skämde också ut sig under passet genom att samtidigt pausa sina pulsmätare och garmins då vi var tvungna att klättra över en nedfallen stock som blockerade stigen. Vilket jävla larv. Men de är snälla gossar innerst inne. Har bara hamnat i lite dåligt sällskap med extremt långdistansfokus. vilket haft dåligt inflytande på dem.

Efter passet drog vi direkt ner till badbryggan på Bosön och hoppade i. så sjukt skönt att få bada av sig efter långlöp. Därefter fortsatt badande inne i poolen på anläggningen följt av sauna, Tour de Frankrike och middagsbuffe. Oh such a perfect day...

Som utlovat +5h cykel (5h11min) med Alf och Erik. Jobbigt som fan blev det eftersom Alf är überstark och Erik också har lite krut i påkarna. Inte illa föra tt vara triatlet faktiskt. Nu ska vi bara få ordning på rundtrampet, kurvtagningen och positionen på knäna så kan det nog bli bra. Alf tog iaf en hel del rejäla långa jobbiga förningar vilket föranledde en hel del smärta i mina ben men vi håller tummarna för att det på sikt tvingar kroppen att förbättra sig.

Vid hemkomst lyckades jag på något sätt snabbt som hin håle byta om till löparutsyrsel och bege mig ut på den mkt obehagliga uppfinningen bricklöpning. Detta innebär alltså att springa direkt efter cyklingen för att visa kroppen vem som bestämmer. Det känns totalt mobbat och benen lyder bara märkbart men skiten måste dessvärre göras om det ska bli någon medalj i september.

Zu Morgen fünf und zwanzig kilometern Langlauf mit meinem Freund Bajs-Björn und vielleicht die Triathleten Erik.

Så igår var det dags för intervallande. Cyklade först in till stan för lunch och catchup med den numera avdankade roddaren Söderman som en gång i tiden var femma på JVM. Numera blir han dessvärre sjuk två månader i sträck om han tränar mer än ett pass kondition/v. Vilket slöseri på en sådan talang. När jag väl kom fram till enebyberg där intervallandet skulle ta plats var jag så jävla griströt av solen att jag var tvungen att ta en paltkoma några timmar framför touren.

Till slut kom jag iaf ut och det blev först 2,5km uppv följt av 5km på 17:56, 1' vila, 2,6km på 8:53, 1' vila, 980m på 3:19, 1:45 vila, 980m på 3:18. Och så en nerjogg på 2,5km. Seg jävla känsla i benen men flåset kändes inte så ansträngt. Hade jag maxat 800m hade det förmodligen gått på typ 2:24 utan att man hade varit trött efteråt. Jävla skum känsla.

Idag var det egentligen inplanerat för cykelintervaller men iom bentröttheten så blev det istället 10min barfotajogg på gräs följt av en kortare sejour cirkelträning med fokus på bålhelvetet. Imorron blir det minst 5h distans på hojjen med Hawaii-resenären Erik och knegaren Alf.

Unnade mig en lugn dag och en sådan brukar innehålla ca noll pass men för att utvecklas måste man ju bryta rutiner och göra konstiga saker och yada yada. Dessutom är vaderna fortfarande stela efter måndagens pass med Bajs-Björn då jag löpte i mina nya Kilkenny-skor. De var ju sjukligt sköna och bjöd tamefan på spikskokänsla i terrängen men bjöd alltså också på rätt skön belastning för vaderna. Men det härdar nog. Skitsamma, tillbaks till poängen. Pga de schtela i baksidan av lårets förlängning (what?) så kändes de som att det skulle vara skönt att distansa ut det och så blev det också. Två gånger. Först morrondistans 50min pre frukost och därefter 50min till på kvällen mestadels på gräs eller småstigar. Kör även lägre tempo på distansen nu än tidigare och försöker ha en tydligare uppdelning mellan lätt och hårt. Dynamik ska leda till dynamit. Typ. 

4h10min tillsammans med Dunberg och jag kan riktigt känna hur cykelstyrkan är på väg tillbaka i takt med att benen blir mer och mer trimmade. Fantastiskt. Nu ikväll har jag aktiverat den övre halvan av kroppen också vilket var ett tag sedan om man inte räknar in paddleriet i förrgår. Tog en svängom på gymmet tillsammans med Alf och gick igenom hela överkroppen. Träningsvärk av det grövre slaget inväntas under morgondagen. Alf har fö utvecklat en depression modell större då han är skadad och inte kan springa så skänk honom lite kärlek och kanske en magnetröntgen om ni skulle stöta på den cyklande löparen någonstans. Tex på Runners Store där han knegar dagarna i ända och bla kastar ut kunder som kommer precis vid stängningsdags. Försäljare eller vakt? Vad vet jag.

Vilodag igår så då fanns det tid för lite friluftsliv. Åkte pendeln ut mot Nynäshamn och mötte upp M-T för några timmar i kajaken. Givetvis blåste det satan i form av motvind på utvägen men hellre det än tvärtom. Paddlade på i 4h innan det roliga var slut och lättjan kunde ta över. Orkade givetvis inte åka ända hem till ön när jag kom in till stan på kvällen så jag kvartade hos min gode vän Prästen på Kingsholmen. På morgonen gick jag sedan in mot centralen längs Norr mälarstrand och förvånades över det stora antalet unga tjejer som ombytta i träningskläder ger sig ut och träningsgår eller powerwalkar som de förmodligen säger. Om man inte blir svettig lär man ju knappast behöva tights och funktionströjor. Eller?

Well well, gled förbi Runners store och inhandlade lite nya pjuck. Ett par New Balance 904 och ett par Saucony Kill Kenny. Kill Kenny-skorna användes sedan på dagens intervallpass med Bajs-Björn som innehöll 5x1900m i kuperad terräng på Bosön. Alltså två varv på elljusspåret per intervall och 1min ståvila kan antecknas för den som bryr sig om sådant. Vi la den första på 6:40 och resten på 6:20 och det blev lite jobbigt på sista men tröttheten efter passet botades effektivt med bad i Lidingös något iskalla vatten. Ska bli intressant att se vad Björnen kan göra på Järnmannen i Kalmar om tre veckor.