...var det här. Ajaj i halsen och lite snuvig vilket innebär nada träning. Igår däremot cyklade jag lite. Blev 1h42min med två st partempointervaller på ca 8:30 inlagda. Hyfsat hårt och jag var trött i benen. Lär ju inte bli nåt fysiskt ansträngande imorron. Får spara mig till veckan istället. För övrigt så känns höften lite bättre så förhoppningen är att smyga igång löpningen igen nästa vecka men vetefan om det blir nån riktig satsning i år. Kanske till hösten isf. Just nu är jag grymt sugen på att träna cykel några gånger i veckan, springa några gånger i veckan, biffa lite och så spela en jävla massa gitarr. Och så är jag givetvis sugen på Ben&Jerrys men det är bara som vanligt.

När man är lat och vill sova lite längre på morronen då cyklar man till plügget och skrattar åt SL och de svininfluensahostande resenärerna som inte har vett att sina sjukdomar kvar i sin egen kropp utan tvunget måste dela med sig.

På dagen en schemalagd promenad genom Fiskartorpet med tillhörande föreläsning om friluftslivets utveckling. Tack vare stegräknaren som jag var tvungen att ha på mig vet jag att jag knatade 6938 steg. Mkt matnyttig information.

Redigt slaktad i benen idag så de fick vila på kvällen och isället fick den övre halvan av överkroppen en genomgång med mestadels beachstyrka men även lite mer trendiga övningar. Bambi visade sedan hur man inte fångar en basketboll och jag misslyckades på 70 kg i bänk. Alf imponerade med 80 kg kontrollerat men floppade sedan på 90 pannor trots mkt testosteron i lokalen.

Efter att (på en dator med streamad italiensk tv utan ljud) ha sett två svennar trampa in topp10 på en bergsetapp i Girot styrdes Pejjes målarbil mot Rosersberg och ett ca 1h långt GP-lopp som ingår i nån träningstävlingsserie. Benen kändes ganska trötta efter gårdagens +3h och det märks att man inte är van att trampa hårt två dar i rad. Men va fan. Träning blir det ju.

Rätt hyfsat startfält och runt 40 pers. Inga riktiga elitare men många starka seniorcyklister och det räckte alldeles lagom för mig idag. Körde riktigt aktivt och försökte göra mig trött utan att helt dumköra med huvudet under armen. Var trött som fan på sista varvet och valde att inte skämma ut mig i spurten utan istället rulla in lite behagligt precis bakom tätgruppen. Skönt det. 63min tog det och bra träning blev det. Alltid bättre att tävla än att träna om man vill ta ut sig.

Till min skadade löparvän: Men det är ju inte så jevla konstigt att du får psykbryt efter mer än 1h på trainer. Kör man utan trainer och faktiskt transporterar sig någonstans och dessutom kan konversera med andra alternativtränare blir det något mer mentalt stimulerande. Själv kör jag inte mer än maximalt 75min på trainer/testcykel. Kör man längre än så föreligger stor risk för utbrändhet och allmän livströtthet.

3h15min distans över bla Bogesund med rätt bra fart vilket gjorde att flåset fick jobba och att benen blev trötta. Precis som planerat alltså. Fast psyket pallar inte att köra långa 6h-pass längre och jag tror fan inte att jag i nuläget klarar det fysiskt heller. Inte på ett bra sätt med tryck hela vägen. Räknar med att skadeläget ska ordna upp sig men annars får jag nog lägga in några gnetpass på 5h så man kan vara med och bomba på Sollerön och SM. I Elit. Oh yes.

Om ni lever i en kuvös kanske ni har missat att Lövkvist idag körde till sig den rosa ledartröjan i Giro d´Italia. Isf kan ni tacka mig för att jag upplyst er. Varsågoda.

Blev ett aningens stressigt pass som klämdes in igår efter att jag panikläst Aaron Antonovskys "Hälsans mysterium" (kurslit.) hela morgonen och förmiddagen. Eller det som var kvar av den efter att jag vaknade kl 12. Blev iaf 65min på cykeln med riktigt högintensiva intervaller på 4:00, 1:30, 3:25 och 4:10. Snuskjobbigt och fick flåsa rejält samtidigt som syran satte sig duktigt i benen. Det var länge sen man hade den känslan. Försökte att verkligen dra igång hårt så man får upp lite cykelstyrka igen nu när man ska rejsa. Känns som att cykelkapaciteten har gått fram jevlit mkt sen förra veckan. Det sitter väl kvar där i muskelminnet nånstans långt långt långt in.

Idag blev det gymmet med lite övningar för benen och lite beachstyrka för överkroppen på det. Givetvis lite görtråkig rehab och stretch också. Merde.

Och hur pinsam är inte inramningen på Kanal 5s "Ballar av stål"? Känns som något en lokaltevekanal kunde ha producerat på 90-talet. Eller kanske något från ZTVs barndom. Krystat så det förslår och med en vidrig programledare som förmodligen raggar fjortonåringar på småstadsdiskon under helgerna.

Vaknade upp til spöregn och 6 grader. Lagom kul om det på dagens agenda står att man ska vara förcyklist på en halvmara inne i stan. Hade planerat att ta räsern men tvingades i ett stressat tillstånd att dra bort dubbdäcken från vintervraket till förmån för streetslicksen. Under pressande tidspress rullade jag så kl 8:10 ut från ett regnigt Bosön för vidare transport mot Kungsholmen.

Lyckades med smarta vägval och ett och annat rödljusignorerande komma fram til Rålis lagom till 8:45 och stod sedan och frös satan innan jag  nån timme senare inspekterade banan och åt ett äpple. Lyxigt funkisfika jajamensan. Fick därefter cykla framför min träningskompis Micke som gjorde ett bra lopp i milklassen. 31:56 är inte illa pissat på en inte alls snabb milbana. Efter att milklassen Micke sprungit i mål följde jag Handbolls-Marek som vann halvmaran. Bra folkhälsoträning blev det. Säkert flera timmar fysisk aktivitet som skulle klassas som hög intensitet om man är hälsopedagog. Är man däremot idrottare placeras det i facket återhämtningsträning alternativt aktiv vila.

Imorron ska jag köra fort fort på cykeln och biffa på gymmet. Ska leta upp nån rolig cykeltävling man kan köra också som inte ligger alltför jävla långt bort. Att resa är kul men att spendera en helg i bil, vandrarhem och på en cykel är sådär.

Ont gjorde det och avbröt gjorde jag. Kuken också. Istället en frustrerad svängom på cykeln med en hårdkörning på mini-epilogen på 8:53 med brutalt mkt vind. Och aldrig var det medvind heller. Bara vidrig kantvind. Fy fan. Därefter lite backar och några igångdrag och totales 1h07min.

Nu ska man inte måla hin håle på väggen men här är alternativen jag har att välja på om löpsäsongen blir förstörd och totalhavererad:

1. Tävla cykel i seniorklass och träna lagom mkt.

2. Tävla cykel i elit och träna därefter.

3. Bygga upp kroppen från grunden så den klarar av löpning på sikt och köra tråkig vattenlöpning, rehab, prehab och sån skit.

4. Biffa och få en snygg(are) kropp.

5. Dricka öl, äta glass och spela gitarr i ett rockband.

Det krävs verkligen att jag ansamlar all tillgänglig viljestyrka för att stiga upp och ta mig ut och träna tidigt på morgonen på en ledig dag. Var alltså ute på cykeln redan 06:30 imorse och körde 45 min runt Öööön i ett ganska flåsigt tempo vilket efterföljdes av frukostbuffe, denna måltidernas måltid. Sehr gut.

Därefter en tur på svennehojen till Ropsten och vidare transport till kiropraktorn för knäckning och korrigering av min höft och övriga kropp. Väl där träffade jag på Dave som förkunnade att han var där i preventivt syfte och försökrade att det skulle göra satans ont. Trevligt. Efter lite gråt och ett och annat knak kom vi fram till att jag är fenomenalt stel i gluteus (bland annat) och det är troligtvis orsaken till mina höftproblem. Detta i kombination med lite andra saker som vi (tortören) nu ska råda bot på. Happy times. Snart blir det ett test av löpförmågan, känns det bra blir det 10km men gör det ajaj blir det hemvändning. Återkommer ikväll med besked.

Blev en jevlit speedad cykling till plugget imorse då jag var ute i extremt ond tid. Klockade in på 15min till GIH och det blir man (jag) lite svettig av. Efter en föreläsning som bla innehöll definitionen av att vara fysiskt aktiv (30min lågintensiv "träning" typ promenad om dagen) så begav jag och Greven oss till gymmet. Väl där 5min roddmaskin och sen benstyrka + allmän överkroppsöversyn. Cykel hem på det och sen har man fyllt kvoten med råge. Nu slipper man dibetesen men får passa sig för överträningen. En hårfin linje det där. Eller inte.

Varning för långt inlägg men det har sina förklaringar.

Ja då var comebacken och tillika premiären avklarad och det var så inihelvete roligt. Rejset var alltså ESDU-cup som är en träningstävlingsserie för sthlmsklubbarna och det var ett rätt stort startfält som radade upp sig i seniorklassen som skulle köra 25min + 1 varv på en ganska snäll men gropig bana på typ 1,5km. För de vuxna herrarna kan man alltså välja mellan att köra senior eller elit och i år valde jag en nedklassning då cykelträningen varit lite sisådär den senaste tiden. 

Starten gick och jag var lite nyfiken på hur benen skulle kännas men det var aldrig några problem att häng amed klungan. Intog en defensiv roll första halvan och sen avancerade jag uppåt i klungan och försökte komma loss men det enda som hände när jag ställde mig upp och försökte stöta var att jag blev längre. Det gick alltså inte så mycket fortare. Det känns som att toppfarten är det man tappar mest när man lägger ner den specifika cykelträningen, alltså förmågan att köra riktigt fort och det är det som cykel handlar om. Inte att gneta halvfort. Körde iaf aktivt men ingen ville samarbeta. Låg med bra inför sista varvet men tappade lite position ute på sista varvet och sen inträffade den obligatoriska sista-varvet-kraschen som jag precis lyckades undvika och kom in som 11a (av typ 35 pers) utan att förta mig. Roligt roligt.

Efter rejset sammanstrålade jag med ganla kompisar som skulle köra elitklassen där starten blev redigt försenad pga en ambulans som skulle inväntas och plocka upp en av krascharna i seniorloppet. Där och då i ett svagt ögonblick blev jag övertalad att starta även elit eftersom många drog hem pga den försenade starten. Well well iväg drog vi och jag lyckades efter ett tag komma iväg i en utbrytning tillsammans med Seglarn (tillhör sverigeeliten i mtb och bor även granne med mig. Välj själv vilken merit som är tuffast), Marklund och nån Valhallkille. Jag vägrade givetvis att dra och de andra verkade inte ha några problem med det. Lite märkligt att både Marklund och Seglarn trodde att jag var Peter, alltså den andra Norrtäljecyklisten. Känner ni inte igen er gamle lagkamrat och granne?

Prinsen, som var hemma från proffslivet, lessnade dock efter ett tag och körde själv ikapp utbrytningen och efter det var det lite stötar som jag absolut inte var med på. Trötter helt enkelt. Inför näst sista varvet var det tre killar loss och jag såg hur klubbkomis Pejje var på väg för att köra ikapp men jag skrek lite på han att jag tar på mig det istället. Han har ju en spurt vilket jag saknar helt. Så jag la mig längst fram och borrade satan för att komma ikapp bla Prinsen och Seglarn. Hade superspurtaren och continental-proffsaren Linus på hjul och han sa (håll i er nu, nu blir det fina ord) att han var impregnerad (ja, han sa så. Norskt proffslag sätter sina spår) och överraskad över hur hårt jag körde och att han faktiskt fick bita.

Kom iaf ikapp och Pejje lyckades ta en tredjeplats. Linus vann givetvis. Svårt att rå på det jävla monstret om det är samlat. Kom in som 9a (tror jag) av typ 13 startande.

Äckligt roligt att rejsa ikväll och dessutom riktigt bra fart med aktiv körning i elitloppet. Snitt på över 42 km/h med så få startande är fan bra. Väldigt stor skillnad på senior och elit också för övrigt. Mycket mer aktiv körning och högre fart i elit. Riktigt påtaglig skillnad. Jo förresten, 25 min + 1 varv i elit oxå vilket blir ca 27:30. Två bra rejs alltså och grym träning. Det är nog inte så jävla långt bort om man skulle vilja göra en comeback. Det gör iaf att det inte blir ett lika avgrundsdjupt hål att ta sig upp ut om man skulle bli löpinvalid en längre tid.

Jo förresten. Höften känns bättre och bättre och det kanske tom går att vila bort skiten. Det skulle jag inte tacka nej till.

Om det regnar imorron så kanske jag stannar hemma. Jag hatar hatar hatar hatar hatar hatar att cykla i regn. Jag är en sunshine rider. Löpning i regn däremot, det är grejer det.

Dammade av min extremt tungtrampade svennehoj imorse och begav mig iväg mot GIH och simhallen, en redig tur på 25min. Väl framme simmades det i 40min innan tristessen blev alltför påtaglig och ångesten översteg den inbillade träningseffekten.

Efter att desperat försökt hålla mig vaken under en föreläsning om KASAM med tillhörande filmvisning om elever på IV-program i fiskstaden som flummar runt yada yada yada så tvingade jag ner mig själv till roddtortyrmaskinen och avverkade 4x2min i intensivt tempo. La dem på 1:47/500m och det var inte så illa pinkat (för att vara jag) mtp att det senaste roddpasset skedde för ca ett år sedan. Superkompensation förmodligen.

Imorron ska jag tävla cykel igen. ESDU-cup i/på (?) Fiskartorpet i den mkt prestigefyllda seniorklassen. Ska bli mkt intressant att se exakt hur dålig cykelform man har. Hursomhelst räknar jag med att få ett flåsigt och jävligt jobbigt träningspass. Passar ju bra såhär under den tillfälliga löpkonvalescensen.

Först cykel, dock inte så tidigt som planerat pga av feta-tanter-tester som tog upp plats inne i labbet. Tillslut kom jag dock igång och kunde efter ett tag skriva in ett finfint testcykelpass i boken. 4x8min på 300watt med 3min "vila" på 220watt. Jobbigt var det och man kan glatt konstatera att man fan inte är stark på cykeln.

Efter en bjudpastasallad (tack Floppiz och Seglarn) och hemfärd var planen 10km distans men avbytning skedde efter 5min då höften snappat och huggit till såfort farten var snabbare än 5:30/km. Bra inte. Enligt Alf så går det över med lite vila och görtråkig rehab. Vi får väl se. Får försöka glädja kroppen med cykel, testcykel, roddmaskin, våtväst, simning samt gedigen stürketräning för alla eftersatta områden.

Zu morgen simning innan lunch och lite senare förhoppningsvis nåt snuskigt jobbigt på roddmaskinen. Det blir nog bra tillslut tamefan. Jobba jobba jobba.

Bli nu inte alltför förskräckta. Höften känns faktiskt mkt bättre och planen för dagen var 10-15km distans obanat om det gick att springa utan att ändra på steget och börja kompensera på olika sätt. Därefter var tanken att jag skulle besöka gymmet för en redig omgång av en massa eftersata områden.

Men icke.

Har då och då problem med huvudvärksattacker som smutsar ner min tillvaro och jag har nu, med viss hjälp av sjukvårdsupplysningen, självdiagnostiserat det till migrän. Dagen har alltså gått i huvudvärkens och illamåendets tecken och som ni kanske förstår inbjöd inte allmäntillståndet till fysisk aktivitet. Kanske skulle man starta en fond typ som Lance och bli en ikon för migränsjuka idrottare. Finns mkt deg att göra där.

Det var nog tre veckor sedan jag sat på räsern senast så idag var det lämpligt att återupppväcka cykelbenen. Planen var 4h och som sällskap hade jag Alternativ-Alf. Denna Pöjk som tidigare varit så otroligt mkt svagare än jag på cykeln har nu förvandlat sina tidigare spinkiga löparben till muskulösa cykelklubbor. Och det gör att jag får lida. Jag får kämpa allan för att ligga på rulle när han gnetar på flacken och sedan håller farten konstant trots att vägen börjar luta uppåt. Fy fan. Tråkigt att andra ska utvecklas. Jag unnar ingen någonting om det påverkar mig negativt.

4h blev det iaf och jobbigt var det dessutom. På kvällen lite rehab/prehab för höfttomten. Muskulärt har jag dock äntligen lyckats anpassa mig lite till löpningen. Tidigare har jag varit tämligen bombad i vaderna och låren efter en 10km-tävling på asfalt men från gårdagen känns ingenting. Får jag bara ordning på höften så kanske man kan åstadkomma lite förbättrad löpekonomi så det kan börja gå fort.